Frihet under ansvar

Vad innebär tesen frihet under ansvar? Den ställs på sin spets just nu. Jag blir samtidigt förvånad över journalister, debattörers och andras oförmåga att förklara och beskriva vårt rättssystem. Hur svårt kan det vara att förklara och förstå Smittskyddslagen och dess intentioner? I tisdags sa vår statsminister Stefan Löfven att allmänna råd är inga lösa tips utan det förväntas att alla följer dem.

Jag förstår att det inte alltid är lätt men mina förväntningar på de som rapporterar från presskonferenser och den pandemi vi har just nu är att de förhåller sig till det system som vi har i Sverige och det regelverk som finns. Jag har jobbat på myndighet, jag har jobbat i roller som Miljöchef både i företag och kommun och har på olika vis tillämpat vår lagstiftning och de allmänna råd som myndigheter ger ut. Det är inte alltid lätt att göra rätt och då får vi försöka använda vårt sunda förnuft.

Den pandemi som vi nu ser med covid-19 innebär att det är Smittskyddslagen som träder in. I 2 kap 1§ framgår att ”var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar”. Givetvis ställer vi oss frågan vad det innebär för var och en av oss? De tydligaste råden jag bär med mig är stanna hemma om du har symptom eller är sjuk samt tvätta händerna mer än 20 sekunder.

Det är ju så att våra lagar beslutar vår riksdag om. Våra myndigheter har på uppdrag av regeringen att skriva föreskrifter och ta fram allmänna råd. Ja, föreskrifter måste vi följa, de är en förlängning av lagen. Allmänna råd är en förklaring av hur lagen kan tillämpas. Råden talar om hur du kan och bör göra för att uppfylla lagens krav. Du kan dock välja att göra på annat sätt om det ger samma effekt, bara du kan bevisa det.

Folkhälsomyndigheten har enligt Smittskyddslagen 1 kap 7§ ansvaret för samordning av smittskyddet på nationell nivå. Av den anledning tar de fram föreskrifter och allmänna råd om covid-19 samt håller sina dagliga pressträffar. De allmänna råd de tagit fram för verksamheter är:

•    Idrottsföreningar bör om möjligt hålla träningar och andra idrottsaktiviteter utomhus, skjuta upp matcher, träningsmatcher, tävlingar och cuper och begränsa antalet åskådare.
•   Ideella föreningar bör om möjligt skjuta upp årsmöten och liknande, om mötet kräver att deltagarna träffas på samma plats.
•   I kollektivtrafik och allmänna färdmedel bör antalet resenärer begränsas, och antalet turer anpassas så att trängsel kan undvikas.
•   Arbetsgivare bör se till att personal och besökare håller avstånd, att anställda arbetar hemifrån och undviker onödiga resor.
•  Butiker, köpcentrum och gallerior bör begränsa antalet kunder som vistas i lokalen samtidigt. De bör också ta fram alternativa lösningar till kassaköer eller anvisa hur långt kunderna kan stå mellan varandra.

Vad innebär detta då? Ja, vad jag kan utläsa i sociala medier och i tidningar så har det utbrutit många frågetecken där idrottsförbund och andra funderar hur de kan bedriva verksamhet framöver. Så funderar även jag som är aktiv i många föreningar.

Jag går tillbaka till Smittskyddslagen som säger att rimliga försiktighetsåtgärder ska åtgärdas. Det borde innebära i detta skede att fastighetsägare, kommunala såväl som privata bör fundera över sina lokaler. Det står i allmänna råden att verksamheter ska undvika att flera personer samlas i trånga lokaler. Den enskildes ansvar innebär att undvika att byta om i allmänna omklädningsrum. Då behöver fastighetsägaren fundera över hur de upplåter sina lokaler i form av idrottsanläggningar och dess omklädningsrum. Ska de stängas eller delar av anläggningen stängas med hänvisning till smittskyddet? Vad innebär det om någon smittas i deras lokaler när dessa råd finns? Vems är ansvaret?

Vi i Sverige är uppfostrade att tänka själva, att vara källkritiska och att ta till vara de möjligheter vi har skapat. Det innebär i detta läget att fundera över mitt personliga ansvar för att inte sprida smitta vidare. Det innebär att fundera över hur jag kan bidra till att hjälpa till utifrån mina förmågor. Det innebär att förstå att vi alla har ett ansvar att värna om det rättssystem och de möjligheter det ger oss.

Jag vill värna vår frihet och de möjligheter den ger. Jag följer de allmänna råden så långt jag kan för jag vill inte få en tvingande lagstiftning och jag hoppas du gör desamma!

LOU i kristider - fungerar den?

Det finns en del att fundera på i dessa tider. En av de frågor jag ställt mig dessa dagar är: Har lagen om offentlig upphandling (LOU) spelat ut sin rätt? Ja, den frågan har jag ställt mig flera gånger de senaste dagarna. På nyheterna på TV hör vi talas om företag som erbjuder skyddsutrustning men betalning i förskott samtidigt läser vi i DN den 3 april 2020 att upphandlad utrustning nu blir betydligt dyrare i artikeln ”Höjer priset på livsviktiga produkter med 1.000 procent”.

Självklart är skyddsutrustning nödvändig för all vår vårdpersonal. Det är nog alla överens om. När vi då får kännedom om att upphandlingsreglerna hindrar inköp av utrustning så är vi nog flera som blir lite upprörda. Varför stoppa de konstruktiva lösningar som våra innovatörer på högskolor, företag och organisationer i övrigt kommer på?

Lagen om offentlig upphandling lutar sig mot EU-lagstiftning som vi har införlivat i svensk lag. Eftersom vi är medlemmar i EU ska vi följa EU:s lagstiftning och implementera den i svensk lagstiftning. Det gör vi och är rätt bra på.  Hursomhelst så kan vi i dagarna börja ifrågasätta delar av detta såsom lagen om offentlig upphandling när vi också vet att inköpt utrustning inte levererats utan stoppats vid gränsen för det land det levereras ifrån. Utrustningen är superhet och alla behöver den just nu i pandemins spår. Det är tur vi har en regering som reagerat och agerat så att utrustningen levereras.

I kristider som vi nu befinner oss i så kan vi notera att viss krislagstiftning kanske behövs. En sådan är att lagen om offentlig upphandling inte är tillämpbar när utrustning saknas och många företag ställer om för att kunna ta producera delar till skyddsutrustning istället. De har inte varit med i en offentlig upphandling utan vill hjälpa till och samtidigt rädda sitt bolag från konkurs. Dessa företag måste få möjlighet att sälja sina produkter och på så vis får vi säkra leveranser när gränserna stängts i Europa.

Ibland behöver vi kunna ta beslut och våga gå andra vägar. Det gäller specifikt i kristider som vi faktiskt befinner oss i just nu. Det handlar om att ge förutsättningar för de som arbetar inom sjukvården, på våra äldreboenden och i hemtjänsten att ha en trygg arbetsmiljö. Tryggheten är viktig både i fredstid och i kristid.

Av den anledningen så hoppas jag att vi kan se många konstruktiva lösningar de närmaste veckorna. Jag hoppas också att våra politiker vågar vara modiga och ta de beslut som behövs, även om de är obekväma.  Nu behöver vi gemensamt reda ut denna tid och vi alla behöver fundera på var och med vad vi kan bistå med och då får inte lagen om offentlig upphandling bli ett hinder.