Ådalen 1931, Marikana 2012, så skört och så viktigt att arbeta för bättre villkor på arbetsmarknaden!

I slutet av april sände SVT en dokumentär om Masakern i Marikana den 16 augusti 2012. När jag tittade på den så slog det mig att detta liknade Ådalen 1931, dvs arbetare som demonstrerar för bättre villkor och vill förhandla med sin arbetsgivare men blir istället beskjutna. Vad som skedde i Sverige för 80 år sedan sker än idag i olika delar av världen.

I Marikana var det gruvarbetare som demonstrerade för bättre villkor. De ville förhandla med sin arbetsgivare om lönerna. Istället slutade det med att polisen öppnade eld och 112 skadades och 34 dog.

Vår egen historia gör sig påmind. I dagarna är det 83 år sedan Ådalen -31. Vad som hände då liknar vad som för tre år sedan hände i Sydafrika, i Marikana. Vid ett företag så vill arbetsgivarna sänka lönerna. Arbetarna protesterade och la ner arbetet. Så gjorde även arbetarna som hade samma arbetsgivare för att stödja sina kollegor. Till följd av det så tog arbetsgivarna in strejkbrytare och de anlände den 13 maj. Dagen efter så samlades arbetarna och gick från fabrik till fabrik och demonstrerade för bättre villkor och gick till Lunde där strejkbrytarna var. När de närmade sig Lunde så öppnade militären eld mot demonstrationståget. 10 skadades och 5 dog.

I förra veckan träffade jag Anna som deltog i demonstrationen i Ådalen och då var 12 år gammal. Hon berättade om hur de samlades vid Folkets Hus och vandrade från fabrik till fabrik ner mot Lunde. Musikkåren och flaggorna var främst i ledet. När de närmade sig Lunde mötte de militären som öppnade eld. Som tur var hade pojken i musikkåren vett att blåsa eld upphör, berättade hon och som gjorde att skottlossningen upphörde. Hennes främsta funderingar var vad som hade hänt om han inte gjort det? Hade ingen av dem överlevt i så fall? Vilken tur de hade att han fann sig och gjorde som han gjorde.

Utifrån det samtalet och den dokumentär som SVT visade på Dokumentär Utifrån så kan man fundera över liknelser och var vi befinner oss idag. Den kamp som bedrevs i Sverige under 1900-talet och de framgångar det rönt håller vi sakta på att montera ned. Samtidigt ser vi att kampen fortsätter. Den internationella solidariteten har en enormt stor betydelse.

Vårt arbetsliv bygger på ordning och reda på arbetsmarknaden. Det är något som vi måste värna om och som är en oerhört viktig fråga, framförallt dessa dagar när vi går till val till EU-parlamentet. Den kamp som löntagare har bedrivit i mer än 100 år i Sverige och som fortfarande bedrivs i Sverige och i världen får vi aldrig glömma bort. Vi har kommit långt i Sverige idag, men vi kan se hur någonting håller på att gå sönder. Vi kan se hur våra rättigheter sakta håller på att vittra sönder. Den lagstiftning som vi Socialdemokrater har varit med och tagit fram såsom lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen och arbetsmiljölagstiftningen är förutsättningar för att arbetsmarknadens parter ska ha ett ramverk att förhålla sig till.

I den globaliserade värld vi lever i så har vi ett socialt ansvar. Det innebär att vi behöver ställa krav på att våra kollektivavtal omfattar alla som arbetar i Sverige, men det innebär också att vi behöver ställa krav på arbetslivet i de företag som producerar varor i andra länder. De rättigheter som vi har förhandlat fram mellan arbetsmarknadens parter med våra kollektivavtal är grunden för ordning och reda på svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att svenska avtal och villkor ska gälla alla som jobbar i Sverige, oavsett varifrån man kommer. Därför är det viktigt att rösta i EU-valet!