Semester och valtider!

I år har jag valt att tillbringa några veckor i stugan i Oravais, Finland. Det är min fars släktgård som han ärvde av sin faster och där jag tillbringat mina somrar under min uppväxt och så får även mina barn göra. Det är rätt skönt att ha ett bekant resmål och ägna dessa dagar till släkt och vänner.

Vad är Oravais känt för? Två saker egentligen, dels att det var i denna bygd som det avgörande slaget stod i kriget 1808-1809 när Sverige förkorade Finland till Ryssland och dels Oravais fabrik som tillverkade textilier. Min man vill alltid besöka slagfältet och furirsbostället som byggts upp i anslutning till det. Jag är mer intresserad av det som sker idag och framförallt så tar jag alltid tillfället i akt att besöka Masunin. Hela fabriksområdet kallas Masunin och är dialekt och som betyder masugn.

Sedan flera år tillbaka så har jag även besökt sommarteatern. Oravais teater ger föreställningar vid Kyroboas Kvarn i Kimo. Kimo, är ett litet samhälle som präglas av det gamla järnbruket från 1700-talet. I bygden finns flera kvarnar och i Kyroboas har man byggt upp en roterande läktare där föreställningar ges av amatörer under sommaren. Flera av mina kusiner har medverkat genom åren. I år gav de föreställningen Lumpänglar. Det är en pjäs som handlar om Masunaran vid Oravais fabrik. Under sommaren 2013 lockade föreställningen drygt 5 300 åskådare. Sommaren 2014 ges succéföreställningen i repris och ges för fulla läktare.

Vad är det som gör denna friluftsteater och föreställning så speciell? För min del är det att den utgår från den miljö som mina mor- och farföräldrar är uppväxta i. Min man sa att det var en föreställning som höll ihop hela vägen från början till slut. Den handlar om en familj som besöker kyrkogården och kvinnan minns tillbaka på sin uppväxt, där börjar historien och där slutar den.

Det är en föreställningen som speglar arbetarrörelsens historia och kvinnors situation. Den utgår från Oravais fabrik, Masunin och den byggnad där kvinnorna bodde, många ensamstående kvinnor med barn. För det var många barn på Masunin. I Lumpänglar lyfter man även fram de svårigheter som fanns att organisera sig och där idrottsföreningens utrustning beslagtogs för att inte kunna användas av socialisterna. 

 

Situationen i Finland såg lite annorlunda ut än i Sverige. Efter ryska revolutionen så blev Finland fritt från Ryssland och det ledde till ett inbördeskrig mellan de röda och de vita som de vita vann. Det gjorde att det fanns ett oerhört motstånd mot kommunismen men även socialismen. De försök som fanns till organisering slogs ner.

LO i Finland var ända till slutet av 1920-talet en samarbetsorganisation för kommunister, vänstersocialister och socialdemokrater. För att skapa förhandlingsrelationer och på grund av myndigheternas förföljelse var de tvungna att bevisa att kollektivavtalskraven och arbetskonflikterna var rent ekonomiska och opolitiska. Organisation förbjöds i början av 30-talet och innan dess hade Socialdemokraterna valt att träda ur organisationen och börjat bygga upp en ny.  

Kvinnornas situation var inte alltid så lätt. Väverskornas arbetsmiljö var inte den bästa. Föräldraledighet och sjukskrivning fanns inte på kartan. Oron för barnen och tillsynen av dem levde de alla med. Bostäderna var inte de bästa. Området exploaterades snabbt med trähus i ett par våningar med flera lägenheter i varje uppgång. I Sarinelund fanns det 12 rum med vedspis på vardera sida och pjäsen handlar om de kvinnor som levde där. Det är en fiktiv berättelse som baseras på kvinnornas historia. Min farmors mor och hennes syster var några av de kvinnor som bodde i Sarinelund. Det var många liknande hyresfastigheter i området, med små lägenheter på 1-2 rum. Både mormor och morfar som farmor och farfar bodde där. Min pappa är född i Auramo, en av byggnaderna.

Situationen såg likadan ut på många håll i både Sverige och Finland, men förutsättningarna till organisering för arbetarrörelsen var olika. Det präglar det politiska livet än idag. Så här i valtider så är det rätt intressant att fundera över vår historia och var vi befinner oss på den mentala karta som vi bär med oss. Min ser inte likadan ut som din, men för mig är det viktigt att reflektera över historien och utifrån den formulera visioner för framtiden.

Jag vill inte tillbaka till det samhälle vi hade i början av 1900-talet. Jag vill inte bli livegen. Jag vill se framtiden an och jag vill se en Socialdemokratiskt ledd regering i Sverige denna höst!