Svik inte flickorna

När Emma Eliasson sa svik inte flickorna såsom sommarpratare i Sommar i P1 så känner jag att det är det vi gör. Vi klarar fortfarande inte av att fördela bidrag och sponsorpengar på ett jämställt och jämlikt sätt. Jag kopplar det även till SVT:s Sommaröppet:Sport som i veckan handlade om fotbolls-VM för damer 2003 och de uttalanden som gjordes där. Vi har fortfarande lång väg att gå.

Det finns begränsningar för vad vi kan och har möjlighet att göra, ofta ekonomiska begränsningar. I Sverige har vi stora möjligheter att kunna göra det vi vill och ett system som innebär att vi kan skapa de möjligheterna om vi tänker på hur olika beslut påverkar vår vardag ur ett jämställt och ett jämlikt perspektiv.

Maria Rooth, fd. Hockeyspelare skrev ett Debattinlägg: ”Sluta svika flickorna – det är dags att kommunerna kräver jämställda föreningar” i Sydsvenskan som publicerades 1 februari i år. Hon utgår från Agenda 2030 och barnkonventionen som blivit lag. Delmål 5.c i agenda 2030 står det om att skapa lagar och handlingsplaner för jämställdhet, vilket hon anser behöver tas fram. Hon lyfte också upp FN:s barnkonventionen och för att möta den blir det än så viktigare att skapa lika villkor för flickor och pojkar i föreningslivet. Hon menar att alla kommuner i Sverige borde kräva jämställdhet för att föreningar ska få bidrag och sponsorpengar. Jag kan hålla med henne.

Emma Eliasson lyfter Marias resonemang i sitt sommarprat. Kvinnors villkor är inte desamma som mäns. Hon var tvungen att ta tjänstledigt när landslaget kallade utan någon ekonomisk ersättning. Vad ska hon då leva på? Hon sa ”Ekonomin spelar roll men många gånger handlar det inte om pengarna utan bara om att bli respekterad som kvinnlig ishockeyspelare”, en respekt som enligt henne inte finns i tillräckligt stor utsträckning. Hon tog några exempel om när kvinnliga hockeyspelare hånats på olika sätt.

När Emma sedan sa: ”Hur ska vi nånsin få en jämställd idrott om man inte ens klarar av att respektera det faktum att tjejer också vill spela hockey?” tänkte jag på vad Caroline Jönsson sagt kvällen innan i SVT:s Sommaröppet. Hon reflekterade över mottagandet efter VM-silvret i Kungsträdgården med flera tusen åskådare och att VM-finalen var ett av det mest sedda programmen samma år. Hon sa: ”För mig betydde det enormt mycket och det som jag ofta relaterar till tacksamhetsskuld, att bara få spela när en hela tiden bli tillsagd att du spelar lite på nåder, det finns inte det här intresset, folk är inte så intresserade, ni ska inte kräva någonting sådär liksom. På nått vis så föll det från mina axlar och det är ju också det som jag tar med mig i hela mitt arbete globalt när jag jobbar med villkor för damfotbollen världen över”.

Jag känner igen dessa uttalanden som både Emma och Caroline tar upp, för det är precis dessa jag hör i ishallen. ”Hur bli bättre om vi inte ges förutsättningar förrän vi presterar på samma nivå som herrarna”, undrar Emma samtidigt som hon reflekterar och säger att ”slitet idag ska göra att kommande generationer av damlag ska ha samma värde som herrlag på samma nivå”.

För min del har jag funderar över om det kan det vara så svårt att sätta upp en budget för damverksamhet, herrverksamhet och junior/ungdomsverksamhet? Det gäller att se att förutsättningarna är olika men att det finns intressenter för all verksamhet. Ur ett marknadsperspektiv går det att säga att det är olika produkter som kan marknadsföras och säljas, ge intäkter och möjligheter för flickor och pojkar, kvinnor och män. För att detta ska bli möjligt krävs jämställda styrelser och administration som jobbar för både kvinnors och mäns möjlighet att utöva den idrott som föreningen bedriver. Det handlar om utrustning och träningsmöjligheter utifrån liknande villkor, det handlar om omklädningsrum och träningskläder. När basen åtminstone är lika finns större förutsättningar att utöva sin sport mer jämlik.

Läs, lyssna och se via länkarna nedan dessa högpresterande och framgångsrika idrottskvinnors inlägg och berättelser! Fundera över kvinnors villkor att utöva sin idrott! Tänk efter och fundera hur vi kan förändra våra egna beteenden och ge mer jämställda och jämlika villkor!

 

https://www.sydsvenskan.se/2020-02-01/sluta-svika-flickorna--det-ar-dags-att-kommunerna-kraver-jamstallda-foreningar

https://sverigesradio.se/avsnitt/1518812

https://www.svtplay.se/video/27756587/sommaroppet-sport/sommaroppet-sport-sasong-1-vm-silverlaget-i-damfotboll-och-peder-fredricson

Globala målen

I höst är det 5 år sedan FN tog beslut om de globala målen. Hur arbetar vi med dem nu? Hur har verksamheter tagit dem till sig och tagit in dem i sina verksamhetsplaner och affärsplaner? Hållbarhetsfrågorna har funnits på agendan i 30 år sedan Rio-konventionen antogs men det är först nu som det finns ett dokument med mål och delmål som FN:s stater antagit. Mål och delmål som alla kan ta till sig och applicera utifrån den verksamhet som de bedriver. För den som är intresserad å går det bra att läsa om detta på https://www.globalamalen.se/ som är den offentliga sidan i Sverige.

Myndigheter, regioner och kommuner jobbar aktivt med de globala målen och många har tagit aktiv del i Glokala Sveriges aktiviteter. Det är ett kommunikations- och utbildningsprojekt som Sveriges FN-förbund tillsammans med Sveriges kommuner och regioner har bedrivit. De har utbildat tjänstepersoner och politiker om globala målen och vad de står för. Resultatet går att se i olika kommuner och hur de har arbetat och arbetar med dessa mål och bryter ner det i sin verksamhet.

Jag är nu nyfiken på hur näringslivet har gjort. Jag deltog på webbinarium som IUC Syd anordnade i förra veckan under titeln "Hur du skapar nya affärsmöjligheter i spåren av covid-19?". Det var ett seminarium där Eva Vati berättade om de globala målen och hur näringslivet kan arbeta med dessa utifrån sina affärsplaner. Hon berättade också att det nu sker en översyn av ISO 26000 om hållbarhet och hur dessa kan komma in i det arbetet. Näringslivet behöver ta dessa mål till sig och arbeta aktivt med dem för en mer hållbar och bärkraftig verksamhet in i framtiden.

För min del så ser jag att vi nu har verktyg för att arbeta med en hållbar utveckling utifrån de tre perspektiven, ekonomi, social och ekologisk hållbarhet. Om målen ska nås till år 2030 så är det hög tid att börja arbeta med dem nu.

Reserestriktionerna släpps - är det värt det?

Globaliseringen innebär att världen blir mindre och vi får mer kontakt med människor i olika delar av världen. Vi får kontakter genom att resa men också genom den digitala världen. Det är gå gott och ont. 

En pandemi, som vi nu befinner oss i sprider sig snabbt, med många olika konsekvenser. Reserestriktionerna som finns är en av dem. I Sverige har vi reserestriktioner som innebär att vi inte bör resa längre bort än 2 timmar såvida det inte är en nödvändig resa och vi bör inte resa utomlands. 

Jag ser hur vi börjar mötas och utbyta erfarenheter på andra sätt. I stället för att beställa en resa för att besöka vänner och upptäcka nya världar, kan jag nu göra det på nätet. Det ställer krav på bandbredd och uppkopplingsmöjligheter men det går. 

Nu har vi börjat vänja oss och anpassat oss till våra nya vanor. Var dag har vi fått rapporter från Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen m.fl. Om antalet smittade, döda och de åtgärder som vidtas och rekommendationer som presenteras. Från Folkhälsomyndigheten har de nu konstaterat en nedgång i antalet sjuka och inlagda på sjukhus, vilket inte är så konstigt om storstadsområden nu haft sin beskärda del av smittan. Det vi dock ser är att smittan ökar i små regioner som Blekinge. I de små regionerna är vi inte så många och statistiken kan bli vilseledande. 

Nu släpps reserestriktionerna för resande inom Sverige men det får konsekvenser i de små regionerna där smittan ännu ej tagit fart som inte går att belysa för närvarande. Möjligtvis kan vi konstatera att sjukvården har byggt upp sin organisation och är mer beredda på hur de ska ta emot de som blir sjuka, men är vi beredda på den ökade smittspridningen som ökat resande kan innebära även om vi håller distansen, tvättar händerna och försöker hålla oss isolerade om vi blir sjuka?

Utomhusaktiviteter får grönt ljus!

Regeringen har nu meddelat att idrotten får återuppta sina aktiviteter utomhus och utan publik under förutsättning att de följer Folkhälsomyndighetens allmänna råd och riktlinjer. Positivt för många och förhoppningsvis så går dessa aktiviteter att sända via nätet så de går att ta del av.

Jag känner som många andra en törst efter idrotts- och kulturupplevelser. Nu börjar jag som så många andra känna en saknad av den energi och upplevelse som dessa evenemang ger. Jag tänker på den intervju jag hörde på radion med en av de svenska NHL-spelarna som sa att köra ett NHL-slutspel nu när vi riskerar så många människors liv, är det värt det? Ja, det är nog ett dilemma som många av oss känner.

Nu får dock seriesystemen i utomhusaktiviteterna lov att köra igång från den 14 juni utan publik. Jag lyssnade på presskonferensen och där var det tydligt att det personliga ansvaret är stort och vi har en pandemi som innebär ett extraordinärt läge. De sa också att vi behöver hålla i de riktlinjer vi har långsiktigt och hålla avstånd till varandra och inte samlas fler än 50 personer. Det är viktigt att undvika trängsel. De sa också att reserekommendationerna fortfarande gäller, d.v.s. res inte mer än 2 timmar om det inte är en nödvändig resa. Utifrån det kan det vara svårt för vissa att utöva de tävlingar och matcher som nu får lov att genomföras. Det var ju bra att de förtydligade att de som utövar sin idrott professionellt vidtar nödvändiga resor när de far till sina tävlingar och matcher.

Idrottsrörelsen verkar nöjda. Vi är nog många som inser att det blir ett ekonomiskt avbräck när inte publiken får komma och biljettintäkter och försäljningen runt omkring blir inställd. Nu gäller det att bli innovationsrika. I Karlskrona arrangerades sportduellen som var ett kul evenemang som sändes via nätet. Förhoppningsvis blir det en repris nästa år.

Nu väntar vi besked för när publiken får tillträde till evenemangen och om inomhusaktiviteterna kan komma igång till hösten. Jag hoppas på att situationen blir bättre och att vi i hösten kan komma tillbaka till ett mer normalt liv.

KHK berör!

Denna helg kan vi som är engagerade i Karlskrona HK glädjas åt att vi alla tillsamman har räddat klubben och kan se fram emot en ny hockeysäsong. Hur den kommer att bli kan vi inte veta. Har vi fortfarande begränsningar med anledning av Convid19?

Det finns mycket att fundera på utifrån vad som har skett sedan den 13 mars när hockeyn gick in i en lock-down, när SHL och Hockeyallsvenskan bestämde sig för att ställa in alla matcher, när hela hockey-Sverige ställde in alla matcher. Själv satt jag på styrelsemöte i NKT Arena och tittade på Västerås J20-lag som var på besök för match senare på kvällen. En av alla matcher som inte blev av.

Dessa veckor har varit tuffa och de sista tre veckorna har vi haft styrelsemöten varje dag. Vänskap har satts på spel och blir inte densamma. Nu har vi med oss kommunens stöd in i en rekonstruktion tillsammans med det stöd som våra supportrar visat.

Många har följt oss och vårt arbete som fortsätter. En av de mer spännande effekterna är Per Lundströms förslag på en fond för idrottsföreningar i framtiden. Vem är Per, kanske ni undrar? En god vän från min tid i Väsby, ja ni vet Vilda Väsby som jag följde under mina ungdomsår och som var/är aspiranter på en plats i Hockeyallsvenskan kommande år. Det var där jag växte upp och fick mitt politiska engagemang. Per har efter det gjort en politisk karriär i Stockholm i bl.a riksdag och stadshuset. Jag hoppas att regeringen och riksidrottsförbundet fångar upp hans tankar och för diskussionen vidare.

KHK berör och tack alla ni i hela Sverige som engagerat er, bidragit till diskussionen och stöttat föreningen! Denna bild är talande för all den kraft och energi som alla ni bidrar med och som vi kommer att se i NKT Arena framöver.

En annorlunda Valborg och 1:a Maj!

Det var nu ett antal år sedan jag höll vårtal och hälsade välkommen till våren och ljuset. Det är denna tid vi går mot ljusare tider. Men, hur är det i år? I år när ett nytt virus slagit till, en pandemi som vi ännu ej vet var den tar vägen. Det är många som drabbas, det är många som bär på en sorg. Denna sorg beror på många saker såsom nära och kära som är sjuka och går bort. Det kan vara rädsla för att bli sjuk på jobbet, en oro för att inte kunna skydda sig. Det kan vara en sorg för att ens livsverk, ens företag inte klarar av en minskad efterfrågan av de produkter som säljs. Det kan vara en saknad och en sorg att inte få träffa släkt och vänner, att inte få besöka de platser du brukar besöka.

Mitt i allt detta kom 1:a Maj och det blev ett digitalt firande.Jag fick frågan för några veckor sedan om vad som ska stå på mitt plakat. Jag tänkte efter och tänkte på en artikel jag läst om jämställt försörjningsstöd. En oerhört viktig fråga för jämställdheten. Nu är det dock en annan fråga som blivit viktig i pandemitider. Vi behöver tänka på vårt välbefinnande. Vi behöver mitt i denna sorg få glädjas åt små saker både fysikt och psykiskt. Vi behöver få uttrycka våra känslor och få känna av våra känslor och jag valde ett annat digitalt plakat. Jag valde att uttrycka mig så här:

Nu i dessa tider när vi har det svårt och finansiärer, ofta företag som sponsrar verksamheten inte har de möjligheterna så måste vi tillsammans fundera över olika alternativ. Sportkampen i Karlskrona tycker jag är ett sådant. Jag har köpt biljett och ser fram emot nöjet att få se evenemanget den 15 maj. Vi behöver fler sådana idéer och evenemang för våra sinnen och för att må bra. Sport, teater och musik är viktiga för oss och för våra upplevelser.

Frihet under ansvar

Vad innebär tesen frihet under ansvar? Den ställs på sin spets just nu. Jag blir samtidigt förvånad över journalister, debattörers och andras oförmåga att förklara och beskriva vårt rättssystem. Hur svårt kan det vara att förklara och förstå Smittskyddslagen och dess intentioner? I tisdags sa vår statsminister Stefan Löfven att allmänna råd är inga lösa tips utan det förväntas att alla följer dem.

Jag förstår att det inte alltid är lätt men mina förväntningar på de som rapporterar från presskonferenser och den pandemi vi har just nu är att de förhåller sig till det system som vi har i Sverige och det regelverk som finns. Jag har jobbat på myndighet, jag har jobbat i roller som Miljöchef både i företag och kommun och har på olika vis tillämpat vår lagstiftning och de allmänna råd som myndigheter ger ut. Det är inte alltid lätt att göra rätt och då får vi försöka använda vårt sunda förnuft.

Den pandemi som vi nu ser med covid-19 innebär att det är Smittskyddslagen som träder in. I 2 kap 1§ framgår att ”var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar”. Givetvis ställer vi oss frågan vad det innebär för var och en av oss? De tydligaste råden jag bär med mig är stanna hemma om du har symptom eller är sjuk samt tvätta händerna mer än 20 sekunder.

Det är ju så att våra lagar beslutar vår riksdag om. Våra myndigheter har på uppdrag av regeringen att skriva föreskrifter och ta fram allmänna råd. Ja, föreskrifter måste vi följa, de är en förlängning av lagen. Allmänna råd är en förklaring av hur lagen kan tillämpas. Råden talar om hur du kan och bör göra för att uppfylla lagens krav. Du kan dock välja att göra på annat sätt om det ger samma effekt, bara du kan bevisa det.

Folkhälsomyndigheten har enligt Smittskyddslagen 1 kap 7§ ansvaret för samordning av smittskyddet på nationell nivå. Av den anledning tar de fram föreskrifter och allmänna råd om covid-19 samt håller sina dagliga pressträffar. De allmänna råd de tagit fram för verksamheter är:

•    Idrottsföreningar bör om möjligt hålla träningar och andra idrottsaktiviteter utomhus, skjuta upp matcher, träningsmatcher, tävlingar och cuper och begränsa antalet åskådare.
•   Ideella föreningar bör om möjligt skjuta upp årsmöten och liknande, om mötet kräver att deltagarna träffas på samma plats.
•   I kollektivtrafik och allmänna färdmedel bör antalet resenärer begränsas, och antalet turer anpassas så att trängsel kan undvikas.
•   Arbetsgivare bör se till att personal och besökare håller avstånd, att anställda arbetar hemifrån och undviker onödiga resor.
•  Butiker, köpcentrum och gallerior bör begränsa antalet kunder som vistas i lokalen samtidigt. De bör också ta fram alternativa lösningar till kassaköer eller anvisa hur långt kunderna kan stå mellan varandra.

Vad innebär detta då? Ja, vad jag kan utläsa i sociala medier och i tidningar så har det utbrutit många frågetecken där idrottsförbund och andra funderar hur de kan bedriva verksamhet framöver. Så funderar även jag som är aktiv i många föreningar.

Jag går tillbaka till Smittskyddslagen som säger att rimliga försiktighetsåtgärder ska åtgärdas. Det borde innebära i detta skede att fastighetsägare, kommunala såväl som privata bör fundera över sina lokaler. Det står i allmänna råden att verksamheter ska undvika att flera personer samlas i trånga lokaler. Den enskildes ansvar innebär att undvika att byta om i allmänna omklädningsrum. Då behöver fastighetsägaren fundera över hur de upplåter sina lokaler i form av idrottsanläggningar och dess omklädningsrum. Ska de stängas eller delar av anläggningen stängas med hänvisning till smittskyddet? Vad innebär det om någon smittas i deras lokaler när dessa råd finns? Vems är ansvaret?

Vi i Sverige är uppfostrade att tänka själva, att vara källkritiska och att ta till vara de möjligheter vi har skapat. Det innebär i detta läget att fundera över mitt personliga ansvar för att inte sprida smitta vidare. Det innebär att fundera över hur jag kan bidra till att hjälpa till utifrån mina förmågor. Det innebär att förstå att vi alla har ett ansvar att värna om det rättssystem och de möjligheter det ger oss.

Jag vill värna vår frihet och de möjligheter den ger. Jag följer de allmänna råden så långt jag kan för jag vill inte få en tvingande lagstiftning och jag hoppas du gör desamma!

LOU i kristider - fungerar den?

Det finns en del att fundera på i dessa tider. En av de frågor jag ställt mig dessa dagar är: Har lagen om offentlig upphandling (LOU) spelat ut sin rätt? Ja, den frågan har jag ställt mig flera gånger de senaste dagarna. På nyheterna på TV hör vi talas om företag som erbjuder skyddsutrustning men betalning i förskott samtidigt läser vi i DN den 3 april 2020 att upphandlad utrustning nu blir betydligt dyrare i artikeln ”Höjer priset på livsviktiga produkter med 1.000 procent”.

Självklart är skyddsutrustning nödvändig för all vår vårdpersonal. Det är nog alla överens om. När vi då får kännedom om att upphandlingsreglerna hindrar inköp av utrustning så är vi nog flera som blir lite upprörda. Varför stoppa de konstruktiva lösningar som våra innovatörer på högskolor, företag och organisationer i övrigt kommer på?

Lagen om offentlig upphandling lutar sig mot EU-lagstiftning som vi har införlivat i svensk lag. Eftersom vi är medlemmar i EU ska vi följa EU:s lagstiftning och implementera den i svensk lagstiftning. Det gör vi och är rätt bra på.  Hursomhelst så kan vi i dagarna börja ifrågasätta delar av detta såsom lagen om offentlig upphandling när vi också vet att inköpt utrustning inte levererats utan stoppats vid gränsen för det land det levereras ifrån. Utrustningen är superhet och alla behöver den just nu i pandemins spår. Det är tur vi har en regering som reagerat och agerat så att utrustningen levereras.

I kristider som vi nu befinner oss i så kan vi notera att viss krislagstiftning kanske behövs. En sådan är att lagen om offentlig upphandling inte är tillämpbar när utrustning saknas och många företag ställer om för att kunna ta producera delar till skyddsutrustning istället. De har inte varit med i en offentlig upphandling utan vill hjälpa till och samtidigt rädda sitt bolag från konkurs. Dessa företag måste få möjlighet att sälja sina produkter och på så vis får vi säkra leveranser när gränserna stängts i Europa.

Ibland behöver vi kunna ta beslut och våga gå andra vägar. Det gäller specifikt i kristider som vi faktiskt befinner oss i just nu. Det handlar om att ge förutsättningar för de som arbetar inom sjukvården, på våra äldreboenden och i hemtjänsten att ha en trygg arbetsmiljö. Tryggheten är viktig både i fredstid och i kristid.

Av den anledningen så hoppas jag att vi kan se många konstruktiva lösningar de närmaste veckorna. Jag hoppas också att våra politiker vågar vara modiga och ta de beslut som behövs, även om de är obekväma.  Nu behöver vi gemensamt reda ut denna tid och vi alla behöver fundera på var och med vad vi kan bistå med och då får inte lagen om offentlig upphandling bli ett hinder.

Företags ansvar och CSR

Så här i pandemins dagar så finns det mycket diskussioner och åtgärder att följa i nyhetsflödet och i sociala medier. Igår blev jag riktigt arg och skrev några rader om företags ansvar och aktieutdelningar. Det gjorde att en gammal vän sedan tonåren hörde av sig och ansåg att jag borde skriva en insändare kring detta. Sagt och gjort! Nu har vi gemensamt, Anette och jag, skrivit under och sänt iväg den. Vi får se om den blir publicerad.

"När ska företagen ta sitt ansvar? En fråga som vi ställer oss när vi på nyheterna får höra om stora aktieutdelningar samtidigt som vi har en pandemi som drabbar alla. Löpande hör vi talas om de som får lämna sina jobb, om företag som går under. Det är många som berörs nu när vi ska stanna hemma om vi är sjuka eller förkylda.

I det sammanhanget blir frågan om företags aktieutdelningar än mer absurt. All respekt att aktieägarna vill ha utdelning på sina investeringar men i år kan ni väl avstå?

Regering och riksdag har den senaste tiden tagit många snabba beslut om åtgärder för att smittan ej ska sprida sig och företag och organisationer ska överleva. Beslut såsom korttidspermitteringar som gör att företag inte behöver säga upp sin personal, staten som tar över sjuklönekostnader, tillfällig sänkning av arbetsgivaravgifter, statlig företagsakut m.m. Vår fråga nu blir om alla verkligen ska ha rätt till detta?

Vi anser att de företag som i år beslutar om aktieutdelning ej ska få del av dessa åtgärder. Magdalena Andersson, vår finansminister har sagt att hon funderar på att villkora vem som ska få del av skattemedel eftersom vi behöver hushålla med våra resurser. Helt rätt!

Lär företagen att ta sitt ansvar. Villkora åtgärderna och låt endast de företag och banker som ej beviljar aktieutdelning i pandemins spår få ta del av åtgärderna!"

Vi lär av historien

Det där med studier är intressant. Just nu läser jag internationell rätt och hållbarhet. Plötsligt får jag en insikt i hur och varför jag har arbetat med olika saker under hela mitt arbetsliv. När jag blev klar samhällsplanerare och klev ut i yrkeslivet så kom FN-rapporten "Vår gemensamma framtid" (1987) den sk. Brundtlandrapporten och Rio-deklarationen antogs några år senare. Vad betydde detta egentligen? Jo, att hållbarhetsfrågorna klev in i planeringen men även inom andra områden. 

När jag började på Boverket så pratade vi inte så mycket hållbarhet med successivt så vävde vi in  hållbarhetsfaktorerna. Ekologisk, social och ekonomisk  hållbarhet blev en självklarhet. Vi arbetade med att ta fram underlag för hur vi kan arbeta med miljökonsekvensbeskrivningar i planeringen. Vi arbetade med hur vi kan utveckla miljömålen i planeringsprocessen. Vi arbetade med biologisk mångfald.

Nu sitter jag och läser konventionen om biologisk mångfald som antogs i Rio 1992. Den har jag inget minne av men jag har jobbat med att få in biologisk mångfald i planeringsprocessen och hitta indikatorer i planeringen. Jag läser också de 7 hållbarhetprinciperna som antogs 2002 i New Dehli som är grunden i den interntionella lagstiftningen om hållbarhet och som bygger på Rio-konventionen från 1992.

På något sätt kan jag se hur arbetet sedan utvecklats från att haft fokus på miljöfrågorna till att mer och mer få en jämnare balans mellan de tre hållbarhetsfaktorerna. Det kanske är först nu vi är mogna att arbeta vidare utifrån Agenda 2030?

En dag att minnas...

Idag läser vi om förintelsens offer och många av oss tänker tillbaka på den tid som var. Idag är det 75 år sedan dessa fasor blev offentliga, när lägren befriades. Det är nog så viktigt att tänka tillbaka på historien med tanke på vad som sker i vår omvärld just nu. Jag funderar mycket omkring var demokratin står just nu och hur vi kan värna vårt demokratiska arv. Jag funderar kring hållbarhetsfrågor och Agenda 2030. I FN´s beslut om Agenda 2030 finns ett mål om demokrati, mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen. Jag inser att det är dags att damma av min gamla blogg och att börja föra upp dessa frågor för diskussion och reflektion.