Ny färdriktning - en politik för bättre kunskap och nya jobb

Nu har vi lagt vår budget - "Kunskap och arbete bygger framtiden för ett starkt Karlskrona". Det är den första som jag varit medförfattare till. Spännande process men ack vilket ansvar.

Vår socialdemokratiska budget är ett ansvarsfullt alternativ till den styrandes femklöverns budget. Vi har valt att ha en fullt ut finansierad budget med särskilda satsningar på kunskap och jobb. Vi har valt bort osäker finansiering av AFA-pengar och återbetalning från Kommuninvest eftersom det inte finns några beslut på att utbetalning kommer att ske.

Våra barn är det viktigaste vi har och är vår framtid. Vi kan se att förskolan successivt har monterats ner. De stora barngrupperna som är på våra förskolor idag är inte hälsosamma, varken för barnen eller personalen. Därför vill vi satsa på mindre barngrupper i förskolan och de lägre åldrarna i skolan. Forskningen visar att smågrupper i de tidiga åldrarna är viktigt för det framtida kunskapsresultatet.

Kunskapssatsningen som vi föreslår i budgeten omfattar hela utbildningsväsendet. Vi har sagt att det måste vara Barn- och ungdomsförvaltningen och Utbildningsförvaltningen som preciserar tillsammans med nämnderna hur kunskapssatsningen ska se ut för att uppnå bäst resultat. Professionen är de som vet bäst vilka olika alternativ som finns för att nå bäst resultat. Vi vet att våra pedagoger utför hjältedåd varje dag och har tillit till dem.

Utbildningen ska göra våra barn och ungdomar anställningsbara. När de kliver in på arbetsförmedlingen efter avslutade studier ska de kunna få ett jobb. Om det visar sig att de behöver komplettera sina studier eller hoppat av i förtid så ska vi kunna erbjuda utbildningskontrakt. Syftet är att hjälpa unga till jobb och praktik, att betona det egna ansvaret för att göra sig anställningsbar genom att komplettera och få gymnasiekompetens.

I Karlskrona idag har vi en hög arbetslöshet och vi måste satsa på jobben. Vi behöver stärka våra företag för att de ska kunna anställa fler och ge dem de förutsättningar som efterfrågas. Vi behöver se vilka fallgropar som finns vid kontakterna med kommunen och underlätta etablering av nya företag. Vi behöver ha en kontinuerlig kontakt med företagen och koncernledningarna som har företag etablerade i Karlskrona.

Karlskrona har så många värden som kan sammanfattas med "den gröna skärgårdsstaden". Vi har vattnet och skärgården, men vi har också närheten till skogen. Finns det en bättre plats att utveckla besöksnäringen på? Jag tror inte det men vi har en lång väg att gå och vi behöver lyfta fram dessa värden och öka tillgängligheten till och upplevelsen av de attraktioner som vi har. 

Karlskrona kommun ska vara en attraktiv arbetsgivare. För att bli det behöver vi arbeta mer med frågor som rör anställningstrygghet, arbetsmiljö och arbetstid. När det gäller omsorgen, oavsett om det gäller barn, vuxna eller äldre så ser vi ett ökat tryck på personalen. Personalen känner sig otrygga när de inte kan få in vikarier i tid, inte kan ta ut sin lagstadgade semester eller är oroliga för att det ska hända en olycka på grund av underbemanning. Vi väljer att ge nämnderna en budget så att de kan driva ett förändringsarbete utifrån de förutsättningar som är rimliga, för att möta de krav som finns i lagstiftningen och de uppställda målen.

Läs mer! Vårt budgetförslag hittar du här: http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/karlskrona/Nyheter-fran-S-i-Karlskrona/Kunskap-och-arbete-bygger-framtiden-for-ett-starkt-Karlskrona/

Vart tog arbetsmiljöarbetet vägen?

Just nu diskuteras arbetsmiljöfrågorna en hel del, framförallt efter dödsolyckan hos SSAB. Min reflektion är att dessa frågor har hamnat i bakvattnet de senaste åren, de är inte så viktiga att hålla på med. Det kan tyckas anmärkningsvärt att det systematiska arbetsmiljöarbetet blivit nedprioriterat nu när det till och med har kommit upp på internationella arenan med OHSAS 18001, d.v.s en internationell certifiering av systematiskt arbetsmiljöarbete.

Arbetsmiljöarbetet bygger på rutiner som vi alla och envar är bärare av. När vi inte längre orkar hålla fast vid dem så brister det. De reaktioner jag ser i den kommunala verksamheten är en frustration hos anställda att inte kunna genomföra sitt arbete med den kvalitet som de önskar. När jag ställer frågor och hör vad de säger så handlar det oftast om att det brister i arbetsmiljön och det systematiska arbetsmiljöarbetet. Vems ansvar är det? Är det mitt som politiker att se detta?

Det finns flera frågor som behöver besvaras och som jag ställer mig. Är organisationen så tajt i dag med de effektiviseringar som skett att varken ledning eller arbetstagare orkar ta tag i arbetsmiljö frågorna och hantera de på ett systematiskt sätt? Ser det likadant ut i den kommunala världen som i den privata? Har arbetslösheten blivit så hög idag så att våra fackliga företrädare, våra skyddsombud inte längre vågar driva dessa frågor? Om det är så då blir jag riktigt rädd. Har samhället blivit så kallt att vi inte längre kan driva de fackliga rättigheterna och följa den lagstiftning som finns?

Verksamhet läggs ned och ingen facklig information ges

I veckan som var kom det fram att fyra förskolor läggs ned i Karlskrona. Första informationen kom från hyresvärden genom ett anslag i trapphuset. Personal och föräldrar informerades därefter per mail, men de fackliga organisationerna verkar ha glömts bort. De kommer att få sin information i samband med det inplanerade samverkansmötet, d.v.s en vecka senare. Genom att informera i tid kan man förebygga rykten och den oro det skapar. Åter igen fallerar informationen, denna gång gentemot fackliga organisationer, personal och föräldrar. Även om de fackliga företrädarna fått viss information så har de inte fått det enligt MBL.

Nu kommer nästa, d.v.s Marinens Musikkår och vad jag förstår har det inte heller där varit någon facklig information. Återigen MBL åsidosatt.

Min fråga blir då om det är att Alliansen styr Sverige med att åsidosätta MBL, en lagstiftning vi inom arbetarrörelsen kämpat för? Är det så att de myndigheter som har borgligt styre tror att det är ett korrekt sett att agera på? Vad sänder detta för signaler?

Pedagogerna i skolor och förskolor är hjältar!

I den pressade situationen som finns i våra skolor och förskolor så löser pedagogerna sina uppgifter med de resurser de har. Vi politiker går däremot bet eftersom de uppsatta målen aldrig kommer kunna nås. Om målen ska nås så måste det till mer resurser i skolan.

I en debatt artikel förgående vecka i Expressen skriver Göran Arrius, ordförande i SACO och Bo Jansson ordförande  i lärarnas riksförbund att "Skolan ska motverka segregation och låta barn från olika sociala miljöer möta varandra” Det står även att ”Klassresorna har stannat av på grund av den misslyckade skolpolitiken.” I det andetaget tänker jag på att det är borgarna eller alliansen om man föredrar det som står bakom alla läroplaner sedan Lgr 80. Det innebär att det är Alliansens skola som styrt utbildningens innehåll och pedagogik i över 30 år.

Visst var Socialdemokraterna med och röstade igenom friskolereformen och det fria skolvalet men det innebär inte att vi Socialdemokrater behöver älska dem. Jag kan se det positiva med dessa beslut men vi behöver också vara självkritiska. I debattartikeln skriver debattörerna: ”Vi inser att det fria skolvalet har kommit för att stanna. Men för att få ordning på skolan måste regering och riksdag ta det stora strukturella greppet och se över finansieringen. Dagens konstruktion av skolpengen driver utvecklingen mot en mer och mer ojämlik skola.” Detta är inte första gången någon uttalar detta. Katrin Stjernfeldt Jammeh, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö påpekade det i samband med Sölvesborgskonferensen förra året att dessa skolreformer ökat segregationen och att vi behöver ta diskussionen hur vi ska begränsa den.

Med det i bagaget så kan jag inte låta bli att reflektera över mina senaste skolbesök. Jag har i samtal med lärare och rektorer fått en bild av en skola idag som knappt klarar sitt uppdrag. Efter de senaste effektiviseringarna så finns det inga extra resurser kvar. På flera skolor har man inför denna höst minskat antalet specialpedagoger och bibliotekarier. Konsekvenserna är att de elever som behöver lite mer stöd inte kan få det. Möjligheten att dela upp klassen i mindre grupper finns inte i den utsträckning som skulle behövas. Vikarier tas inte in dag 1 utan skolans personal försöker lösa det inbördes. Många lärare klarar av detta men många elever som har behov av att få lite extra hjälp för att klara uppsatta mål, kan inte få det. Segregationen ökar i klassrummet och mellan skolor.

Behovet av mindre klasser och fler specialpedagoger är uppenbar. Om vi ska klara målen i skollagen, läroplanen och av kommunfullmäktige uppsatta mål då behövs det mer resurser till skolan. Fler skattesänkningar är inte möjligt, de slår direkt mot skolan. Våra barn ska inte behöva betala för att få en bra utbildning. Skolan ska vara avgiftsfri och det stöd och den hjälp våra elever behöver ska ges inom skolans ram.