Pedagogerna i skolor och förskolor är hjältar!

I den pressade situationen som finns i våra skolor och förskolor så löser pedagogerna sina uppgifter med de resurser de har. Vi politiker går däremot bet eftersom de uppsatta målen aldrig kommer kunna nås. Om målen ska nås så måste det till mer resurser i skolan.

I en debatt artikel förgående vecka i Expressen skriver Göran Arrius, ordförande i SACO och Bo Jansson ordförande  i lärarnas riksförbund att "Skolan ska motverka segregation och låta barn från olika sociala miljöer möta varandra” Det står även att ”Klassresorna har stannat av på grund av den misslyckade skolpolitiken.” I det andetaget tänker jag på att det är borgarna eller alliansen om man föredrar det som står bakom alla läroplaner sedan Lgr 80. Det innebär att det är Alliansens skola som styrt utbildningens innehåll och pedagogik i över 30 år.

Visst var Socialdemokraterna med och röstade igenom friskolereformen och det fria skolvalet men det innebär inte att vi Socialdemokrater behöver älska dem. Jag kan se det positiva med dessa beslut men vi behöver också vara självkritiska. I debattartikeln skriver debattörerna: ”Vi inser att det fria skolvalet har kommit för att stanna. Men för att få ordning på skolan måste regering och riksdag ta det stora strukturella greppet och se över finansieringen. Dagens konstruktion av skolpengen driver utvecklingen mot en mer och mer ojämlik skola.” Detta är inte första gången någon uttalar detta. Katrin Stjernfeldt Jammeh, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö påpekade det i samband med Sölvesborgskonferensen förra året att dessa skolreformer ökat segregationen och att vi behöver ta diskussionen hur vi ska begränsa den.

Med det i bagaget så kan jag inte låta bli att reflektera över mina senaste skolbesök. Jag har i samtal med lärare och rektorer fått en bild av en skola idag som knappt klarar sitt uppdrag. Efter de senaste effektiviseringarna så finns det inga extra resurser kvar. På flera skolor har man inför denna höst minskat antalet specialpedagoger och bibliotekarier. Konsekvenserna är att de elever som behöver lite mer stöd inte kan få det. Möjligheten att dela upp klassen i mindre grupper finns inte i den utsträckning som skulle behövas. Vikarier tas inte in dag 1 utan skolans personal försöker lösa det inbördes. Många lärare klarar av detta men många elever som har behov av att få lite extra hjälp för att klara uppsatta mål, kan inte få det. Segregationen ökar i klassrummet och mellan skolor.

Behovet av mindre klasser och fler specialpedagoger är uppenbar. Om vi ska klara målen i skollagen, läroplanen och av kommunfullmäktige uppsatta mål då behövs det mer resurser till skolan. Fler skattesänkningar är inte möjligt, de slår direkt mot skolan. Våra barn ska inte behöva betala för att få en bra utbildning. Skolan ska vara avgiftsfri och det stöd och den hjälp våra elever behöver ska ges inom skolans ram.