Just nu diskuteras arbetsmiljöfrågorna en hel del,
framförallt efter dödsolyckan hos SSAB. Min reflektion är att dessa frågor har
hamnat i bakvattnet de senaste åren, de är inte så viktiga att hålla på med.
Det kan tyckas anmärkningsvärt att det systematiska arbetsmiljöarbetet blivit
nedprioriterat nu när det till och med har kommit upp på internationella arenan
med OHSAS 18001, d.v.s en internationell certifiering av systematiskt
arbetsmiljöarbete.
Arbetsmiljöarbetet bygger på rutiner som vi alla och envar
är bärare av. När vi inte längre orkar hålla fast vid dem så brister det. De
reaktioner jag ser i den kommunala verksamheten är en frustration hos anställda
att inte kunna genomföra sitt arbete med den kvalitet som de önskar. När jag
ställer frågor och hör vad de säger så handlar det oftast om att det brister i
arbetsmiljön och det systematiska arbetsmiljöarbetet. Vems ansvar är det? Är
det mitt som politiker att se detta?
Det finns flera frågor som behöver besvaras och som jag
ställer mig. Är organisationen så tajt i dag med de effektiviseringar som skett
att varken ledning eller arbetstagare orkar ta tag i arbetsmiljö frågorna och
hantera de på ett systematiskt sätt? Ser det likadant ut i den kommunala
världen som i den privata? Har arbetslösheten blivit så hög idag så att våra
fackliga företrädare, våra skyddsombud inte längre vågar driva dessa frågor? Om
det är så då blir jag riktigt rädd. Har samhället blivit så kallt att vi inte
längre kan driva de fackliga rättigheterna och följa den lagstiftning som
finns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar